
Lite drygt två månader och omkring fjorton matcher hade hunnit passera sedan
Kronäng inledde höstsäsongen.
Det har varit solsken.
Det har varit ösregn.
Det har varit framgångar.
Det har varit motgångar.
Det var har varit genuin glädje.
Det har varit tårar.
Ja, det har varit mycket av precis allting - och glädjande nog såg grabbarna till att avsluta på bästa tänkbara sätt när Örby kom på besök i den sista matchen för säsongen.
Sammanfattning
Kronäng inledde lovande – men tappade ganska snart i intensitet och fokus, vilket innebar att Örby kunde ta över matchen och skaffa sig ett försprång under den andra perioden.
Det hade varit en andra period där bollhållaren i Kronäng saknade alternativ och därmed tvingades driva bollen tills den tappades.
Inför den tredje perioden pratade vi om att det nu inte fanns någonting att spara på längre. Det var bara att gå ut – ge precis allt – och spela fotboll på det fina sättet det här gänget har gjort under hösten både under träningar och matcher.
Tja, det är ju alltid lätt att prata i de banorna – betydligt svårare att faktiskt gå ut och göra det.
Men våra härliga fotbollshjältar skulle se till att höja sig ordentligt under höstsäsongens avslutande tjugo minuter.
Intensiteten och viljan i försvarsspelet var tillbaka, vilket innebar fler vunna närkamper och när killarna dessutom började spela fotboll istället för att driva fotboll, fick vi se en vacker avslutning.
Inte så mycket omställningar och längre bollar upp mot anfallarna - som det lätt kan bli ibland i sjumannafotboll.
Istället en speluppbyggnad hela vägen nere från egen målvakt, ut till försvararna, via mittfältet och fram till anfallarna.
Killarna vände alltså inte bara på matchen. De gjorde det också genom att visa upp vilka kliv de har tagit framåt fotbollsmässigt under hösten – både vad gäller själva spelet och kampviljan.
Volymen i segersången i omklädningsrummet efteråt var dessutom många decibel högre jämfört med de första gångerna – så även där har det skett framsteg.
Tack ska ni ha för den avslutningen - och för en jätterolig höst grabbar!
Alvin ”Boom” Ström
David ”the defender” Nilsson
Elvis Henriksson
Erik ”Mini-Gustav” Isaksson
Gevorg ”Gev” Avetisyan
Guner Bal
Isack Abrahaley Gebru Gebreamlak
Kevin ”Lloris” Nilsson
Melker ”Sergi Roberto” Andreasson
Oscar ”Kanté” Dahlander
Yusuf Abdisamed Hagi
***
OBS!
Även om höstsäsongen är över vad gäller matchspel – kommer vi inte att ha något uppehåll - utan träningarna fortsätter precis som vanligt framöver. Hoppas vi ses på Kronäng!
//Henrik Johansson
Så stod vi där tillsammans i ringen efter slutsignalen.
Domaren hade blåst av och lagen hade tackat varandra.
Tomma blickar.
En del tårar.
Starka känslor.
Ute i den stora fotbollsvärlden har det mesta under lång tid handlat om pengar och makt.
Därför är det så hoppfullt varje gång ett fotbollslag lyckas påminna oss om hur ren och vacker idrotten kan vara när den är befriad från allt det där och verkligen betyder något – på riktigt.
Ja, killarna hade precis upplevt en tuff tredje period där de inte längre hade orkat hänga med ett spelskickligt Elfsborg.
Ändå stod man där som ledare utan att kunna känna något annat än en oerhörd stolthet över killarnas prestation.
Att det var en speciell match för killarna rådde det inga tvivel om.
Nervositet?
Absolut, den fanns där.
Men grabbarna lyckades kanalisera den till energi ute på planen.
Ja, som de jobbade den här kvällen.
Kronäng vägrade att bjuda på så mycket som en millimeter av sin hemmaplan.
De centrala ytorna i och utanför eget straffområde försvarades på ett utmärkt sätt.
Något som - i kombination med Kronängs ettriga försvarsjobb - innebar att Elfsborg hade svårt att komma till de där klara målchanserna, utan mestadels fick avsluta från distans.
Trots underläge, fullkomligt lyste det av inspiration i killarnas ögon under den första periodpausen.
De var så nöjda med vad de hade presterat och ville nu bara inte och fortsätta.
Sen gick de ut och kvitterade.
Ett vackert mål av Oscar ”Kanté” Dahlander - på en ännu grannare framspelning av Axel Nylén - innebar likaläge och glädjen visste inga gränser.
Känsloexplosionen som uppstår – när ett ungdomslag i fotboll har lyckats med något enastående genom att jobba hårt tillsammans – är svåröverträffad.
Under två gånger tjugo minuter hade Kronängsgrabbarna gjort precis allt man kunde begära av dem -och därigenom spelat jämnt mot en mycket svår motståndare.
Killarnas attityd och inställning till försvarsspelet var vackrare än Eiffeltornet.
Glöden i killarnas ögon hade kunnat smälta isberget och rädda Titanic.
Energipåslaget hos killarna när de (under perioder) skapade de hetaste målchanserna och dessutom kvitterade – hade kunnat täcka Borås energiförsörjning i ett år framöver.
Det är såhär idrotten ska vara.
Det är såhär idrotten ska kännas.
Det är såhär idrotten är – när den är äkta - när den betyder något – på riktigt.
Tack för att ni påminde oss om det grabbar!
Albin ”Ter Stegen” Österlindh
Alvin ”Boom” Ström
Axel Nylén
Emil Music
Eric Eliasson
Eric Idehall
Erik ”Mini-Gustav” Isaksson
Guner Bal
Kevin ”Lloris” Nilsson
Oscar ”Kanté” Dahlander
Yusuf Abdisamed Hagi
//Henrik Johansson