Hestrafors/Bollebygd – Kronängs IF: Som ett besök hos skolsyster – men vi kommer igen!
Planen på Bollevi skulle i ett ovanifrån-perspektiv mycket väl kunna misstas för en karta över Finland med tanke på alla vattenpölar.
Eftersom det inte är något vi kan påverka samtidigt som båda lagen spelar på samma plan, kom vi inför avspark överens om att göra det bästa av situationen och gå ut och älska förutsättningarna – något som skulle visa sig vara lättare sagt än gjort.
Matchen
Kronäng inledde matchen okej, men så snart som hemmalaget Hestrafors/Bollebygd tog ledningen var det som att matchen hade tagit slut innan den hade hunnit börja.
Killarna var ute på plats fysiskt, men knappast psykiskt. Det mesta som kunde gå fel gjorde också det.
När vi skulle pressa var vi för sena in och motståndarna kunde enkelt spela förbi.
När vi skulle ta emot bollen studsade den ifrån oss.
När vi skulle driva med bollen halkade vi.
När vi skulle rensa iväg bollen fick vi knappt träff på den.
När det var trångt fortsatte vi att spela på samma kant istället för att vända.
När vi väl skulle spela den längre bollen nådde den inte fram.
När den väl nådde fram på ytan fanns ingen där.
I halvlek pratade vi om att åtminstone gå ut, visa hjärta och ta jobbet tillsammans under den andra halvleken.
Men det gick helt enkelt inte den här förmiddagen.
Efter en viss uppryckning i inledningen av den andra halvleken, rann det tyvärr iväg rejält i takt med att såväl ork som motivation tog slut hos Kronängspelarna, som på grund av skador dessutom inte längre hade några avbytare att tillgå.
En blytung förmiddag såklart för killarna.
Men som fotbollsspelare tvingas man dessvärre emellanåt genomlida den här typen av matcher när varje löpmeter, ansträngning, försök och initiativ känns förgäves.
Sammanfattning
Under taktikgenomgången.
På vägen till Hestrafors.
I omklädningsrummet inför.
Under uppvärmningen.
På avbytarbänken.
I omklädningsrummet efteråt.
De tillfällen killarna hade roligt tillsammans och utstrålade glädje och positivism den här söndagen.
Väl inne på fotbollsplanen under matchen såg vi tyvärr ingenting alls av den varan.
Det såg snarare ut som att vi var på besök hos skolsyster för att ta en spruta.
Man vill helst inte, men man gör det ändå.
Ibland behöver en fotbollsmatch inte analyseras så mycket mer.
Ibland räcker det så.
Det enda positiva vi tar med oss är egentligen att det här inte var slutpunkten på säsongen – utan att det fortfarande kvarstår en match hemma på Kronäng Arena nästa helg.
Då är det hemma på vår konstgräsplan.
Då kommer Sätila/Ubbhult/Hyssna/Hällingsjö på besök.
Mötet som inledde säsongen kommer också att avsluta den.
Alla fotbollslag åker på motgångar och rejäla smällar emellanåt
Det som särskiljer är hur man reagerar på dem – hur man studsar tillbaka.
Lita på att vi kommer att få se ett Kronäng som kommer göra allt för att ta revansch på sig själva och bevisa för både sig själva och omgivningen vilka framsteg de här gjort under året.
//Henrik Johansson
